Jag har själv aldrig varit med i en bokcirkel, men alltid tyckt att det verkar trevligt och mysigt. Man sitter ett gäng (gärna på hösten) hemma hos någon. Alla dricker stora koppar te och har en bok framför sig som alla har läst och nu ivrigt väntar på att få diskutera. Eller? Så ser i alla fall min bild av en trevlig bokcirkel ut. Nyligen fick jag en inbjudan av en vän att vara med i en. Jag tackade glatt ja och såg fram emot första träffen. Men sedan kom den oundvikliga frågan upp: vilken bok skulle läsas? Och det är nu som jag börjar känna mig smått obekväm med det här med bokcirklar. Ska plötsligt någon annan bestämma vilken bok jag ska läsa? Jag som har ett noggrant uttänkt ”kösystem” bland mina böcker på mitt nattduksbord. Ska en bok som jag inte alls är nyfiken på hamna först i kön och alltså bli en bok jag måste läsa. Hur roligt känns det? Men när jag funderar vidare så kommer jag fram till att det kanske är det här som är själva grejen. Att man ska hitta fram till böcker som man aldrig hade hittat annars – vidga sina vyer som det heter. Och kanske är boken inte alls det viktiga utan samtalet efteråt vid tekopparna? Och hur många är det egentligen som verkligen har läst den där boken som alla ska ha läst? I serien om svenska hollywoodfruar som nyligen gick på teve så hade de en bokcirkel där det inte verkade vara någon som hade läst boken, något som märktes efter ett tag när flera erkände detta. Det verkade i och för sig inte göra något, då det där verkade som att det var umgänget som var det viktiga. 

Så vad säger ni som har erfarenhet av bokcirklar? Vad är egentligen grejen?

/Linda

Jag har precis läst ut höstens stora snackis, Hypnotisören av Lars Kepler. Nu frågar jag mig bara, vad är det som är så bra med den? Kan någon förklara? För mig är det ett stort mysterium hur denna bok kan vara så populär. För er som ännu inte läst den och planerar att göra det, utfärdar jag här en spoilervarning då jag kommer att ta upp vissa delar ur handlingen.

Vad gäller språket är det neutralt och rått och vissa av beskrivningarna av likdelar som ligger utspridda härs och tvärs var så äckliga att jag var tvungen att hoppa över dem.

Något annat som stör mig är att bokens huvudmisstänkte, som ligger skadad på sjukhus och är så illa däran att han inte ens kan prata utan därför försätts i hypnos, bara någon dag senare kan resa sig upp själv ur sängen, lyckas rymma och dessutom mörda folk efter vägen. Hur är det möjligt?

Och precis när författarna lyckas få något slags spänningsmoment ska jag som läsare kastas tillbaka tio år i tiden och få en över 100 sidor lång utläggning om hypnotisörens förflutna. Visst, jag förstår syftet då vissa av hans patienter kommer att spela en stor roll i resten av boken, men varför lägga detta avsnitt mitt i boken när det äntligen börjar bli spännande?

Då undrar du kanske varför jag ens bemödade mig med att läsa ut boken? På något vis hoppades jag nog efter alla otroliga recensioner att boken skulle bli bättre.

Jag antar att mycket av bokens storhet bestod i att från början visste ingen vem Lars Kepler var och alla ville läsa boken för att lista ut det innan medierna. Nu när det är känt, kommer de övriga sju planerade böckerna att bli lika populära?

Någon av er som verkligen gillade boken, vad var det som ni tyckte var bra? /Karin Lj

Allra flest röster fick Twilight-serien när Västeråsarna röstade om den viktigaste boken!

Det är nog kärleken som är det viktigaste att läsa om tänker jag. Vad tror du?

Kristina

Bild från Spinalonga

Jag har precis kommit hem från en veckas semester på Kreta och insett att en veckas höstsemester måste vara det optimala. Tänk att få en sommarvecka i september! Semesterläsningen bestod så klart av skönlitteratur som utspelar sig på Kreta.

Den ena boken, Längtans ö, är skriven av Victoria Hislop. Det är en släktroman som handlar om Alexis som söker efter sina rötter. Hennes mamma har aldrig berättat för henne om hennes bakgrund, men skickar henne nu till en av sina väninnor på Kreta. Alexis får då hela berättelsen om gammelmormor som var spetälsk och bodde på Spinalonga, hennes mormor som gifte sig rikt men ändå inte var nöjd med något, och om sin mamma som inte hade en alltför lätt uppväxt.  Samtidigt som jag läste boken besökte jag Spinalonga, vilket förstärkte min läsupplevelse. Jag kunde på ett helt annat sätt leva mig in i boken när jag sett miljön där den utspelade sig.

Den andra boken har en liknande titel, men annars skiljer de sig åt mycket. Boken heter Vindarnas ö och är skriven av Elisabet Nemert. Den utspelar sig på Knossos när palatset var som mest myllrande av liv och rörelse. Den handlar dels om Astarte, en kvinna som levt ett svårt liv men som nu hamnat på Kreta och drömmer om ett liv som tjurakrobat.

Bokens andra huvudperson är den grymme och känslokalle Sargon, son till Babyloniens härskare. Han förvisas till Egypten av sin far för att gifta sig med Faraos dotter, men på vägen dit går saker fel vilket resulterar i att han får helt nya perspektiv på livet och hittar en sida hos sig själv han inte trodde fanns. Istället för att hamna i Egypten hamnar Sargon så småningom på Kreta och hans och Astartes livsöden flätas samman.

Jag hann tyvärr inte besöka Knossos, men det kanske blir när jag kommer tillbaka till Kreta nästa gång – för åka tillbaka tänker jag göra!

Brukar du läsa litteratur som utspelar sig på platsen dit du åker på semester? Har du några tips på litteratur och semestermål? /Karin Lj

…men för min del ska den vara angelägen och vad som är angeläget beror på mitt dagsbehov :-)

Nobelpristider igen. Alla som arbetar med böcker blir tillfrågade VEM man tror på. I realiteten finns det så många bra författare. Det spekuleras för fullt i medierna och om man är nyfiken på vad just Svenska Akademien lutar åt så kan man följa vilka inköp av författare de gör till sitt bibliotek eller vilka specialområden de olika ledamöterna har. Om det nu är det intressanta. Man kan också skönja mönster av rättvisetankar, t ex i val av värdsdel, språkområde, genre eller kön. Oavsett att de själva förnekar detta så märks det att det tidigare har varit så.

Jag skulle hellre vilja säga vem jag personligen ÖNSKAR :-). Jag hoppas på Les Murray, författare och poet från myllan i Australien.

I hans senaste bok ”Den Svarta hunden” har han själv samlat betydelsefulla dikter som ger en fin förståelse av hans författarskap. Den inleds med en essä om hur han hamnat i sina svarta hål eller i depressionens käftar, men istället för att mota bort den svarta hunden så har han kommit till insikt om att han istället måste närma sig den på annat sätt och göra sig bekant med den. Han har också skrivit dikter som förmedlar känslor från att vara mobbningoffer under många år och hur det präglar en människas självkänsla t ex att växa upp med en sträng och våldsam far.

Jag röstar på Les för att han skriver om något viktigt för oss alla, inte direkt knutet till en regim eller politik.

Men jag tror inte att chansen är så stor, det finns så många andra som står ”på tur”. Även om Oceanien (Australien/Nya Zeeland och söderhavsöarna) inte har tilldelats Nobelpriset mig veterligen. Och nu har ju den starkaste kandidaten Janet Frame lämnat oss.

Å andra sidan vet man aldrig. Akademien har också visat sig bra på att dra fram dolda kort ur ärmen, så lite spännande är det i all sin oförutsägbarhet!

Välkomna att mingla på bibblan kl 13.00 förresten!

/Annika

FÖRFATTARDAGEN på Mälardalens högskola tillägnas i år:

Klas Östergren – författare, manusförfattare, översättare, är aktuell med ny roman: Den sista cigarretten (som lär innehålla någon episod från Västerås). Läs gärna den trevliga söndagsintervjun med honom i SvD: Alltid på gång

Tisdag 10/11, kl 13-17, Alfasalen på högskolan i Västerås.

Och så här ser programmet för dagen ut:

”Hitchcock i slow motion”. Stephen Farran-Lee, förläggare på Albert Bonniers förlag. Tidigare redaktör för BLM och kulturjournalist på Sveriges Radio, översättare.

”Klas Östergren, som jag minns honom”. Jonas Thente, litteraturkritiker på DN.

”Klas Östergren has left the building”. Torbjörn Flygt, författare.

Och så naturligtvis Klas Östergren själv!

 INTRÄDET ÄR FRITT!

Arr. Mälardalens högskola, Västerås stadsbibliotek. Länsbibliotek Västmanland.

Hurra för de små förlagen och tack för att ni finns, ni som tror på själva litteraturen! De små förlagens existens har stor betydelse. Det tror jag kommer att märkas på sikt och att er osjälviska gärning kommer att ge belöning. Kanske inte i pengar men som medverkande till ett intressantare och mer varierat litteraturklimat. När tom Akademibokhandeln går ut med att man enbart kommer att ha det mest efterfrågade och välkända på plats i butiken så blir ni, de mindre förlagen ÄNNU viktigare.

Många av er är inriktade på litteratur inom en särskild genre eller från särskilda länder och ger ett extra bidrag till oss som uppskattar litteratur i alla former och från överallt. Litteratur som inte skulle vara tillgänglig annars. Tack och lov så verkar ni bli allt fler. Så stå på er! Det finns många läsare i världen med lika varierade smaker och som tur är verkar faktiskt inte olika intressen konkurrera ut varandra. Fram för den generella och allmänna nyfikenheten!

Några exempel:

[SEKWA]

Det lilla bokförlaget [sekwa] har seglat upp på min himmel. De är specialiserade på översättningar av moderna franska romaner. T ex har de givit ut Igelkottens elegans  av Muriel Barbery om en portvakt i ett fint hus i Paris, en änka i 50-årsåldern gör sitt bästa för att dölja att hon älskar Tolstoj och är otroligt beläst och allmänbildad, allt för att husets invånare inte ska reta sig på henne. Men ibland brister fasaden en aning och några få lyckas genomskåda henne, bl a en ung flicka i huset som funderar på att ta sitt liv och sätta eld på lägenheten när hon fyller 13 och en mycket rik japan som flyttar in i en av topplägenheterna.

En annan roman som jag tyckte mycket om är No och jag  av Delphine de Vigan som handlar om Lou Bertignac är tretton år men ”överintelligent”. Därför har hon fått hoppa över två årskurser i skolan. Där är hon minst i klassen, blyg och rätt oansenlig, men klassens rebell, Lucas, som istället är två år äldre än alla andra eftersom han har fått gå om, ägnar henne ett särskilt intresse och ger henne sitt stöd. Inför en uppgift i skolan bestämmer hon sig för att intervjua en hemlös kvinna som hon har sett på tågstationen Gare d’Austerlitz. Hon är 18 år och kallas No. Lou bestämmer sig för att försöka hjälpa henne. Det är en stark och laddad skildring från dagens Paris som är svår att lägga ifrån sig.

Och så Utrop av Celine Curiol, en magstark bok om att känna sig ensam och utsatt  för den med starka nerver om en kvinna som arbetar som utropare på Gare du Nord, en av Paris största tågstationer. Då låter hon klar, lugn, redig och bestämd. Inte alls så vilsen som hon känner sig. Men hon har aldrig själv tagit tåget till någon av alla de platser hon ropar ut. Hon strövar runt i Paris, träffar ett fåtal vänner, men i tankarna existerar bara en enda. En man som är så gott som gift med en glad, ansvarsfull och stabil kvinna. Det skulle vara så mycket enklare om han inte också kunde låta bli att dras till henne.

ELISABETH GRATE BOKFÖRLAG

Förläggare Elisabeth Grate låter också översätta skönlitteratur från franska språket, bl a är det hennes förtjänst att förra årets Nobelpristagare i litteratur Le Clezio finns översatt till svenska.

LINDELÖWS BOKFÖRLAG

Lindelöws har under de senaste åren specialiserat sig på att översätta bl a skandinavisk litteratur, främst från Norge och Danmark, men också mycket annat.

Pojken på stegen av Synnöve Söe: Peter är fem år och bor med sin mamma i en lägenhet i en dansk småstad. Varje dag väntar han på att hans pappa ska komma och hälsa på. Peter håller utkik efter pappans vita bil men det är sällan han kommer. Peters mamma går aldrig ut. Hon tittar på tv och äter tabletter. Tanten från kommunen kommer en gång i veckan och ser till att mamman mår ok och att Peter har det han behöver. När Peter inte handlar mat åt sig och mamma, brer smörgåsar åt dem, städar och passar upp på henne så pratar han med trädgårdsmästaren Hans Ole som han tycker om eller så sitter han högt upp på en stege och tittar in hos grannfamiljen när de äter kvällsmat eller firar födelsedagar, som vanliga familjer gör, men det är inget Peter ännu förstår. Han älskar i alla fall sin mamma.

Helle Helle, en dansk författarinna som jag är förtjust i har sålt bra också i Sverige.

ALASTOR PRESS

Alastor Press i Lund ger ut mestadels klassiker i ny upplaga, ofta lite skräck- och fantasybetonad eller dekadent litteratur, t ex Lilith av George MacDonald. Författaren levde mellan 1824-1905 och har kallats för den moderna fantasyns fader. Många för oss desto mer kända författare som Tolkien, C. S. Lewis, Dickens och till och med Mark Twain hyllade honom och hade honom som läromästare. Utan honom skulle vi troligen aldrig heller ha haft någon Alice i Underlandet Lilith handlar som så ofta inom fantasy om kampen mellan ont och gott. Och den är fantastiskt vackert skriven! En ung man som har växt upp på internat ärver sina föräldrars gamla släktgård på den engelska landsbygden. En dag i biblioteket upptäcker han en gammal korpliknade man som hasar iväg och som han följer efter upp för trapporna till vinden. Det visar sig att huset har flera dörrar som leder antingen ut eller in i en annan värld. Helt enkelt en fantastisk bok! eller läs Drömmarnas berg av Arthur Machen.

TRANAN

Litteratur från olika världsdelar som inte är lika mycket representerade hos de stora förlagen, t ex Asien och Sydamerika. Senast läste och gillade jag Flod – noveller av Ambai. Ambai föddes 1944 i Tamil Nadu i södra Indien, hon har ägnat sitt liv åt att lyfta fram kvinnors historia och kultur i Indien, bl a genom sina egna noveller och  intervjuböcker med indiska kvinnliga sångerskor, dansare och målare. Jag tycker mycket om berättelserna i Flod. Som ”kvinna” känner man stor samhörighet med hennes gestalter, som ”man” kan man kanske dra en del lärdom? Ambai skriver om relationer mellan män kvinnor, barn och vuxna, med kulturella förtecken och med ifrågasatta förväntningar. Kvinnorna hon skriver om är begåvade, känslorika och tänkande vilket är provocerande i det tamilska samhället i de fall de kräver plats och tid för självutveckling. Samtidigt är boken sinnlig med mycket mat, färg och musik.

ELLERSTRÖMS FÖRLAG

Med tonvikt på poesi. Svensk och översatt, nyskrivet och äldre.

Eller ta en titt hos KARNEVAL FÖRLAG som drivs av NOFF – Nordiska Oberoende Förlags Förening.

/Annika

Nu växer små feministiska förlag upp som svampar ur jorden. Ett heter Vombat förlag. De ger ut böcker med ett querfeministiskt perspektiv. Man tycker bland annat att barnböckerna idag inte speglar hela samhället utan mest en svensk medelklass. Förlagens satsning är lovvärd men vad händer med litteraturen när pedagogiken blir viktigare än den litterära kvalitén?

Jag har läst en del böcker som getts ut på Vombats förlag samt från liknande barnboksförlag såsom Olika- och Vilda förlag. Mina erfarenheter är minst sagt splittrade. Ibland kan böckerna fungera ganska bra. Ett exempel är Tyrrano av Kristina Murray Brodin. Här tycker jag inte det tydliga genusperspektivet har påverkat det färdiga resultatet. Sämre är det med Pamela von Sabljars böcker Vad vill du bli när du är stor? och Vad gillar du att göra?  Den senare boken är en uppräkning i bild och text av barns olika fritidsintressen. Boken visar pojkar som utför typiska tjejaktiviteter och tjejer i typiska killroller. Det här är ett exempel på hur pedagogiska ambitioner effektivt dödar all lust och glädje som är så viktigt i barnboken.

I dagarna har jag läst att Olika- och Vilda förlag har gått samman vilket kan visa att förlagen har svårt med försäljningen. Behövs de verkligen?
Dag

…och jag spionerar på människorna genom böcker och filmer, suger i mig, allt jag kan. Ni är fascinerande!

/Djuret

Om några veckor kommer Peter Englund för första gången meddela vem som tilldelats årets nobelpris i litteratur. För att inte meddelandet ska komma som en överraskning inleder jag här med mina egna listor över de bästa respektive sämsta pristagarna.

Jag har läst 40 st av sammanlagt 105 (det är ju en del som fått ett delat pris).

Men nu till listorna!

Fem bästa:

1 Heinrich Böll
2 Elias Canetti
3 Thomas Mann
4 Selma Lagerlöf
5 Albert Camus

Fem sämsta:

1 Ernest Hemingway
2 Yasunari Kawabata
3 André Gide
4 Pearl S. Buck
5 Orhan Pamuk (orkade inte ens läsa ut!)

Håller du med?

Kristina