Jag är flygrädd, så för mig är att resa långt bort verkligen att dö, inte bara en smula, utan väldigt mycket – rent känslomässigt alltså. Nu har jag tyvärr gett ett löfte till mig själv och min omgivning att jag ska upp i luften inför ett jubileum som inträffar i slutet av detta år, och jag börjar redan nu mentalt att förbereda mig.
Förberedelserna består bland annat av en manisk fixering vid resor och flyg. Jag visualiserar även själva påstigningen; jag ser mig själv på flygplatsen, jag sätter mig tillrätta i flygstolen, jag tar fram den där perfekta boken, den som gör att man glömmer bort tid och rum och kastar sig ut på den så mycket behagligare inre resan.
Utöver de mentala förberedelserna funderar jag även en hel del på vad min flyrädsla bottnar i. Teknikmisstro? Njaa, det skulle kunna spela in. Kontrollbehov? Lite grann kanske. Onaturlighetsaspekten? Ja, det är nog detta som sätter fingret på min flygrädsla! Jag är en människa, inte någon fågel, jag vill ha fast mark under fötterna; det känns helt enkelt väldigt onaturligt att flyga!
Ett trevligt och bra argument att ta till i dessa tider, och för att inte framstå som någon bakåtsträvare, är miljöargumentet: Jag flyger inte av miljöskäl! (som Margaret Atwood!)
När jag bara vill slippa tänka på vad jag har gett mig in på, då går jag och lägger mig och läser en bok och tänker för mig själv:
Att läsa är att resa! Vilken tur att det finns böcker!
(Har du något bra boktips inför min flygresa? PS. Erica Jong Rädd att flyga har jag redan läst )
/Carin S
webbplatsen
vasterasstadsbibliotek
