Hypnotisören, flipp eller flopp?

Hoppa till kommentarer

Jag har precis läst ut höstens stora snackis, Hypnotisören av Lars Kepler. Nu frågar jag mig bara, vad är det som är så bra med den? Kan någon förklara? För mig är det ett stort mysterium hur denna bok kan vara så populär. För er som ännu inte läst den och planerar att göra det, utfärdar jag här en spoilervarning då jag kommer att ta upp vissa delar ur handlingen.

Vad gäller språket är det neutralt och rått och vissa av beskrivningarna av likdelar som ligger utspridda härs och tvärs var så äckliga att jag var tvungen att hoppa över dem.

Något annat som stör mig är att bokens huvudmisstänkte, som ligger skadad på sjukhus och är så illa däran att han inte ens kan prata utan därför försätts i hypnos, bara någon dag senare kan resa sig upp själv ur sängen, lyckas rymma och dessutom mörda folk efter vägen. Hur är det möjligt?

Och precis när författarna lyckas få något slags spänningsmoment ska jag som läsare kastas tillbaka tio år i tiden och få en över 100 sidor lång utläggning om hypnotisörens förflutna. Visst, jag förstår syftet då vissa av hans patienter kommer att spela en stor roll i resten av boken, men varför lägga detta avsnitt mitt i boken när det äntligen börjar bli spännande?

Då undrar du kanske varför jag ens bemödade mig med att läsa ut boken? På något vis hoppades jag nog efter alla otroliga recensioner att boken skulle bli bättre.

Jag antar att mycket av bokens storhet bestod i att från början visste ingen vem Lars Kepler var och alla ville läsa boken för att lista ut det innan medierna. Nu när det är känt, kommer de övriga sju planerade böckerna att bli lika populära?

Någon av er som verkligen gillade boken, vad var det som ni tyckte var bra? /Karin Lj

3 kommentarer

Under bokvarning, böcker, läsning