”Kasta din bok, Kaaasta din bok”, ljuder Bruno K Öijers rossliga stämma på hög volym genom bilens högtalare där hela familjen sitter tätt ihop-packad, ett fnittrigt uttryck i 4-åringens ansikte; vad är det för märkliga ord som strömmar ut där? Vad säger gubben?
Jag tycker ibland lite synd om mina barn som terroriseras av våra skivor i bilen. De har en tendens att bli kvar lite för länge också, oavsett vad vi tycker om dem. Bruno K Öijer är en av dessa mer svårsmälta.
”Kasta din bok” – numer även en rolig fras för vår snart 5-åriga dotter. Det är ju ganska kul det som sägs: Kasta din bok? – Hur tolka detta när man är en 4-årig bokälskare som vet att man absolut inte ska kasta med böcker? Det har ju dennes bibliotekariemamma talat om, att man ska hantera böcker, särskilt låneböcker, med försiktighet. Absolut inte kasta de omkring sig! Och det är därför det blir så roligt, att det är en metafor existerar inte i en 4-årings föreställningsvärld.
En märklig och troligen för många ganska svårlyssnad skiva som finns att låna på vårt bibliotek (prova helst inte!). Jag hävdar bestämt att Bruno K Öijers lyrik ska läsas och inte lyssnas på (om man inte har möjlighet att se honom samtidigt). Denna åttiotalsskiva är verkligen en flopp, enligt mig, hmpr, dessa märkliga kulturuttryck!
Nu har vi Händels Halleluja-kör i bilen. Snacka om kontrast till Öijer! Men barnen lyssnar med lika öppna sinnen. Var och varannan färd startas med Halleluja, och det kan få den mest i egna tankar försjunkna 6-åring att vakna till liv, den gnälligaste 4-åring att tystna, de argaste två-åringar att skina upp i stora leenden. Trots sin späda ålder sjunger de redan med, särskilt den höga sopranstämman passar deras ljusa söta röster. För att inte tala om storebror (en blivande bas?), som snart lärt sig hela.
Nu åker vi på semester, och laddar bilen inte bara med musik av varierande slag, utan även ljudböcker för stora och små. Det är det perfekta sättet att få tiden att gå när man har många barn i bilen och långt att åka.
Halleluja!
Och Glad sommar!
/Carin S
webbplatsen
annikasimms
kristinaost
vasterasstadsbibliotek
1 kommentar
3 juli, 2009 kl 9:41 f m
Carin, det var så roligt att läsa ditt inlägg. Jag minns hur det var när jag själv hade tre barn i bilen och vi skulle åka til Värmland. Det gällde att lyssna på något som alla tyckte om eller gärna somnade till… (gällde dock inte den som körde!)