När jag var barn var jag en bokslukare av stora mått, men min håg gick sällan till faktaböcker.
Några undantag fanns, t ex Djurens värld, där jag särskilt älskade den del som hette Levande paradoxer. Jag tyckte också om den stora Läkarboken vi hade hemma med alla bilder på hemska utslag och sårnader.
Men det fanns ett undantag till, en bok som jag älskade på riktigt. Det var Björn Ursings Fältflora. Detta var en bok som jag studerade riktigt noga och jag försökte lära mig så många latinska namn på växter jag bara kunde. Och tänk de finns kvar i mitt minne, fastän jag glömt så mycket annat, Taraxacum vulgare, Pulsatilla vernalis, visst låter det fint! Växtbeskrivningarna var som musik i mina öron: ”helbräddade”, ”basala blad trådlika”, ”grovtandade, ”foderblad” ”svepeskål”, ja ni hör ju själva hur vackert det låter.

Vissa växter beskrevs som mycket giftiga och bredvid dem ritade jag ett kors. Jag kryssade också för alla växter som jag sett i verkligheten och det blev en hel del så småningom.
Fortfarande så stirrar jag ner i marken när jag är ute i naturen eller tittar mig omkring varsomhelst där det finns växter. Mycket spännande kan det vara att titta på växter utomlands, då har jag inget namn, men kan gissa vilken familj växten tillhör. En del människor har ”svampögon, eller fågelögon”, ja, nog känner jag igen en hel del sådant också, men mina ögon de är för evigt programmerade att titta på det gröna, ”är den månne parbladig eller lansettlik”?
Nu finns flera andra möjligheter att studera växter än att bära en tummad flora i handen, tekniken ger oss nya möjligheter. På nätet kan du hitta Digiflora där du genom att välja olika egenskaper kan komma fram till vilken växt du ser. Du kan välja blomfärg, växtens höjd och även blommans symmetri. Radiärsymmetrisk, var ett nytt ord för mig!
Du kan även använda Den Virtuella Floran där du i innehållsförteckningen kan hitta t ex Landskapsväxter, giftiga växter eller växter som saknar klorofyll.
Trevlig sommar i Floras rike!
Anngerd
4 kommentarer
1 juni, 2009 kl 8:24 f m
jag gissade halvvägs att detta måste vara Anngerds inlägg, och jag hade så rätt, så rätt ;-)
Björn Ursings Fältflora kanske är något jag ska prova på min son där hemma. Han älskar också svåra latinska namn och vill gärna dela in och kategorisera, sätta kors och liknande.
Hos oss är annars Stefan Castas ”Sofies blomsterexpedition” ett populär blombok. Kanske mer lagom nivå för barnen av idag,
/Carin S
1 juni, 2009 kl 11:46 f m
Carin, roligt att du svarade! Jo, det finns flera jättefina barnfloror numera, du kan ju testa någon sådan. Men annars så finns förstås Ursing alltid i ny upplaga!!
1 juni, 2009 kl 12:48 e m
Jag satt också och lärde mig latinska blomnamn i tonåren, om än inte med lika stor framgång som du, Anngerd. Trollius europeus var det första jag lärde mig (Bullerblomster = smörbollar = daldockor), och det sitter stenhårt kvar i alla fall. Konstnären Maj Fagerberg har gjort flera helt underbara barnböcker med naturtema, bland andra Humlans blomsterbok. Läs för barnen, lär och njut!
Anna
5 juni, 2009 kl 5:42 f m
Du skriver så man blir riktigt sugen på att börja läsa Ursing! En barnflora för barnbarnen borde jag nog i alla fall skaffa.