Västerås Stadsbibliotek oktober 2008
”Vi bygger inte nya bibliotek för böcker, utan för människor”, har Maija Berntson från Helsingfors Stadsbibliotek sagt nyligen.
Det är så sant att vårt bibliotek blir levande först när det fylls av besökare. Det är då vi kan nå visionen ”Alltid bästa möjliga möte”. Men just nu kanske våra besökare inte möter en så behaglig och trevlig syn vid entrén till huvudbiblioteket. Det är en byggarbetsplats! Med halva entréplanet invirat i byggplats och fullt med slipdamm och oreda. Därför får vi ta till provisoriska lösningar för våra besökare under tiden.
Och det är där vi befinner oss nu mellan vår vision och vår verklighet.
Vi försöker nå visionen samtidigt som vi tampas med verkligheten. En verklighet som också kan vara mycket tuff vissa dagar. Hur kan vi någonsin nå en vision om våra besökare plötsligt fullständigt struntar i socialt mänskligt samspel? Om vi blir totalt ignorerade och om de regler för normalt anständigt hyfs inte respekteras av vissa besökare på våra bibliotek? Då är verkligheten långt från visionen. Ett möte bygger på en delaktighet med mycket stor ömsesidig respekt. Vi vill bemöta alla våra besökare med respekt och förväntar oss att bli bemöta på samma sätt.
Vi kan börja där.
Cajsa Broström
Utvecklare Västerås stadsbibliotek
webbplatsen
annikasimms
kristinaost
vasterasstadsbibliotek
7 kommentarer
15 oktober, 2008 kl 1:45 e m
Oj, vad har hänt?
15 oktober, 2008 kl 3:53 e m
Hm..
16 oktober, 2008 kl 7:29 f m
Det är bara jag som funderar över tillvaron och den ständiga brytpunkten som tycks bli mellan visionen och verkligheten. Det kan vara svårt att förverkliga en vision. Speciellt tänkte jag också på enskilda situationer på Bäckby och Önsta-Gryta bibliotek där den här ömsesidig respekten jag talar om inte har funnits. Det var därför jag började tänka på att ett möte alltid innehåller flera parter och det är relationen mellan dem som avgör hur mötet blir.
19 oktober, 2008 kl 8:23 e m
Oj Oj …Kära nån ……Vad har jag gjort??Jag som alltid trott jag var en trevlig besökare?????
20 oktober, 2008 kl 3:24 e m
Det vet du bäst själv vad du har gjort. Var och en får ansvara för sina handlingar. För mig är det självklart att bemöta mina medmänniskor såsom jag själv vill bli bemött.
21 oktober, 2008 kl 7:37 f m
???
23 oktober, 2008 kl 8:54 f m
Ja, jag har kanske en för allvarig ton för denna blogg. Allt jag ville förmedla var att visonen alltid stöter på hinder i verkligheten men att det är vårt jobb att överbygga dessa hinder och fortsätta kämpa för att nå målet och det kan vi bara göra tillsammans med alla människor som besöker biblioteket. Vi behöver varandra.
Jag menade bara att vi måste börja i verkligheten och sedan verka för att nå visionen och det gör vi tillsammans.