Alla goda ting är tre är ett talesätt som härstammar från bibeln. Men ibland kan det vara bra att vända steken och prata om det dåliga. Jag hade för en tid sedan en hel packe nya bilderböcker som jag skulle läsa och tre av dessa var riktiga bottennapp. Annars brukar det vara hög kvalité på svenska bilderböcker men jag hade alltså lyckats få tag på några som inte alls föll in mig i smaken.
Den första jag läste hette något så omöjligt som Pandi och Kamelen träffar surikaterna. Vadå surikater? Det finns väl inte en unge som vet vad en surikat är. Berättelsen i boken får godkänt men bilderna är tråkiga. Jag har alltid tyck illa om bilderböcker där mjukisdjur agerar. Det blir av någon anledning så livlöst. Precis så är det med Fredrik Nybergs bok. Det hela känns heldött. Som tur är har den här boken fått ett relativt litet format. Tack och lov!
Efter den smått chockartade upplevelsen högg jag in på Maria Aminoffs Oliver flyttar. Hurra tänkte jag först – en bok om ett barn som flyttar det behövs verkligen. Texten beskriver i korta meningar yttre händelser. Ett litet barn får här en första inblick i vad en flytt kan innebära.
Däremot speglar inte berättelsen de inre reaktionerna och erfarenheterna. Vad tycker familjen om att flytta? Vad känner den treårige pojken? Allra sämst är dock illustrationerna. De ser ut att vara gjorda av ett litet barn och känns slätstrukna. Jag brukar aldrig använda ordet ful när jag skriver om böcker men här är det nästan befogat.
Det tredje boken jag läste den eftermiddagen var Eva Björks bok Ketchupkladd och sockervadd på Liseberg. I den åttonde boken om buspojkarna Pelle och Sonny får vi följa hur de åker till Göteborg för att gå på Liseberg. Under vistelsen händer en hel del roliga och mindre roliga saker. Det första jag tänkte på när jag läste denna bok var buskis. Bilderna är platta och lite stela och humorn bygger på enkla komiska effekter som inte alltid är på barnnivå. De stora och goa kinderna och de väldiga munnarna och ögonen ger en känsla av karikatyr och serieteckning. Jag uppskattade inte alls den här boken men jag tror säkert att den kan gå hem hos vissa barn. Pelle och Sonny hade ju en hel del hyss för sig.
Dag
webbplatsen
annikasimms
kristinaost
vasterasstadsbibliotek
3 kommentarer
24 september, 2008 kl 12:32 e m
Men Dag, det är väl klart att barnen vet vad en surikat är, i alla fall om de sett Lejonkungen!! Men det var kanske på 90-talet…..
30 september, 2008 kl 7:29 e m
Åk genast och titta på surikaterna på Parken Zoo; de är underbara! Jag gillar särskilt mycket att titta på den surikat som håller vakt. Den kollar spänt åt vänster, åt höger, fram och så bak och till sist uppåt = total koll. Kommer någon större fågel så blir det varning till övriga flocken som raskt springer och gömmer sig.
20 maj, 2009 kl 4:49 e m
Hej Dan, angående din varning för Ketchupkladd och sockervadd på Liseberg, så har jag full respekt för dina åsikter. Man kan inte göra alla till lags. Men det värmer ändå lite att du tycker att det händer en hel del roliga saker och att den kan gå hem hos vissa barn. Det är ju, som du skriver, först och främst barnen som ska tycka om boken.
Buskramar från Eva!