En dag ringde min mor till mig när jag satt på jobbet.
-Hördu, sa hon. Jag har hört om en bok som jag tror att Kerstin skulle gilla. Jag har ingen aning om vad den handlar om, men den hette nåt med ”norra Västerbotten”, och hon kommer ju därifrån. Du kan väl kolla om ni har den och lägga undan den till henne?
- Ja, den har jag hört talas om! svarade jag ivrigt. Jag har ingen koll på handlingen, men jag vet att jag tänkte på Kerstin när jag hörde titeln. Ska plocka fram den på direkten!
Någon vecka senare ringde modern igen. Hon lät aningen dämpad och generad.
- Den där boken du la undan till Kerstin… den var inget vidare! sa hon med avsmak i rösten. Det var ju bara en massa konstigt sex i den!! Den handlade inte alls om Västerbotten!
- Eh… va…?
Boken som vi intet ont anande hade pådyvlat moderns kära väninna var förstås Äldreomsorgen i Övre Kågedalen av Nikanor Teratologen. Ni som läst eller hört talas om den kan nog förstå min mors förskräckelse.
Jodå, boken har sin charm, för rätt person med rätt sorts humor.
Rätt person var dock avgjort inte stackars Kerstin som väntade sig en trevlig läsupplevelse om sin barndomstrakt, men istället fick sig till livs en skruvad historia om de mörkare delarna av det mänskliga varandet. En historia där varken incest, kannibalism, grovt våld eller bisarra aforismer, uttalade på kågedalsbondska, saknas.
Jag tackade min lyckliga stjärna för att fadäsen ägde rum inom familjen så att säga, men får fortfarande gåshud när jag tänker på vad som hade kunnat hända. Föreställ er detta:
En skröplig, andtruten gammal man med blå läppar kommer fram till informationsdisken:
- Jo, det är så att jag kommer från Övre Kågedalen, och jag skulle gärna vilja läsa något som utspelar sig i Västerbotten… jag har redan läst Torgny Lindgren, P-O Enquist och Sara Lidman.
Fröken Stofil:
- Jomen då, ser du, har jag den perfekta boken för dig!! Den heter…
Ridå!!
Behöver jag säga att jag numera ser till att läsa åtminstone baksidestexten på en bok innan jag rekommenderar den till någon…?
/Fröken Stofil
På Västerås stadsbiblioteks bloggar kan du säga vad du tycker om det mesta, men tänk på att visa respekt och skriva dina kommentarer i en vänlig ton. Om din kommentar inte har allmänintresse är det bättre du skriver till [webbmaster.bibliotek@vasteras.se]. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer som inte följer dessa regler.
webbplatsen
annikasimms
kristinaost
vasterasstadsbibliotek
4 kommentarer
8 april, 2008 kl 7:39 f m
Var inte ens författarpseudonymen en liten ledtråd om att det inte rörde sig om en vanlig arbetarroman? ;-)
9 april, 2008 kl 6:15 f m
Ähum, jag måste erkänna att ivern grumlade läskunnigheten och förståndet i det här fallet… :)
11 april, 2008 kl 1:31 e m
Jo, det skulle ju sannerligen se ut, att rekomendera våldspornografi till en stackars intet ont anande människa.
Denna märkliga bok ingick som kurslitteratur på lit.vet. i Göteborg.
Jag lyckades inte komma igenom den, efter halva boken blev det för mycket. Men man måste ju erkänna att den har ett fantastiskt nyskapande språk, eller hur?
Och ser man bara på språket så är den ju faktiskt rolig ibland…
14 april, 2008 kl 2:34 e m
Håller med om att språket är nyskapande och därtill ganska roligt om man bortser från vissa, eh, uppseendeväckande moment i handlingen. Lite som en korsning mellan Henry Miller, Torgny Lindgren och Jonas Hassen Khemiri (vilka komponenter som kommer från vem står det läsaren fritt att själv räkna ut)…
Men man undrar ju helt klart vad författaren hade rökt innan han fick idén till boken!