Lagar du eller läser du?

Det brukar sägas att det aldrig har getts ut så många kokböcker som nu, men aldrig lagats så lite mat i hemmen. Jag vet inte om andra delen av påståendet är sant men ett vet jag, det är att floden av kokböcker tycks ständigt öka. Som inköpsansvarig för desamma undrar jag ibland när floden ska sina. Men det dyker ständigt upp nya dieter och justeringar av de dieter som tidigare lanserats, så det tar nog aldrig slut. Jag tänker på hur man lyckas att ge ut ständigt nya böcker om den omdiskuterade LCHF-dieten genom att nischa användarna. LCHF för kvinnor, och LCHF för tjejer (vad är skillnaden undrar jag, inte är det väl åldern?..) LCHF för seniorer är förstås mer klart och tydligt.

För några år sedan var det GI-dieten som var på tapeten, GI till frukost, lunch eller middag!

Den smarte författaren kan tjäna miljoner på människors önskan om att äta rätt. Problemet är att dieterna växlar, forskarna är oense om vilken som är den rätta dieten för att leva ett långt och hälsosamt liv. Men växlingen leder förstås till att det ständigt kan ges ut nya böcker och det är ingen risk för stillastående.

Hur svarar du på frågan i rubriken? Själv lagar jag ogärna, men läser ibland.

Jag har dock en favoritbok i ämnet: Gisela van der Ster: Ät allt! : hellre nästan rätt än exakt fel.

Smaklig måltid!

Anngerd

Vem bryr sej?

Barndomsskildringar är sällan något jag läser för att underhållas. Snarare är det med en fundering hur överlevde barnet eller snare hur mår barnen idag som vuxna? Under vintern 2011 har det släppts en svensk skildring av en kvinna som växte upp med många syskon och en mamma + många pappor. Innan jag själv läste boken så har jag sett att den diskuterats på bloggar och på olika sajter på Internet. Det finns två läger där. Dels dom som säger att författaren ljuger och att som barn måste man förlåta sina föräldrar och dels dom som säger att mamman tillhör inte deras favorituppfostrare och som barn har man rätt att säga upp föräldraskapet.

För min egen del läste jag boken och funderade på vilka fasor som var värst. Jag kom på mej själv att hålla andan. Så där jag gör när något gör ont och kroppen ställer in sej på fara, där emellan tänkte jag ”Fy fan” mer än en gång. Felicia försvann och jag är inte förvånad, hur skulle jag själv som barn ha reagerat i olika situationer?  Det som gör mej mest förbannad är var fanns andra vuxna, hade hennes mamma en sån makt att ingen reagerade på vanvården eller är det OK att behandla barn så här?

/Maria V

Min dag.

Hej! Jag heter Karl och är bibliotekarie på Bäckby bibliotek och så här ser min dag ut:

 

07.58: Halkar in på jobbet, säger hej till mina kollegor, kollar kalendern och mailen. Vad är det som händer idag?

08.15: Dricker kaffe, extra tidigt idag då hela förmiddagen är fylld med bokprat. På fikat pratar vi om lakritskolan som L har gjort samt att M har fått prata med fritidsklubben om en incident.

9.00: Jag och M öppnar biblioteket, ställer ut tidningar och startar upp alla maskiner. Morgonens första bokpratsklass väller ut i biblioteket och lånar med sig en massa böcker.

9.30: Klassen har gått och jag passar på att förbereda mig inför bokprat som jag ska ha vid lunch. Jag ska bl.a berätta om Svingens Hubert och Klädtjuvarna.

10.15: En till klass kommer för att lyssna på bokprat, L stänger dörren till aktivitetsrummet och det blir lugnt på biblioteket igen. Jag sitter i informationsdisken och bestämmer med Å på huvudbiblioteket om hur schemat för v 6 ska läggas upp på hemsidan. Klassen lånar böcker och jag hjälper till med glömda lånekort och boktips.

11.00:  Nu får jag en timme på kontoret där jag passar på att ta lite frukt och ställa i ordning bord och stolar inför bokpratet. Läser ett par Kasperböcker skrivna av Jensen. Känner mig redo för bokprat.

12.00:  Sätter mig i informationsdisken och hjälper låntagare att hitta rätt bland hyllor och nätsidor.

12.30: Klass 3b kommer för att ha bokprat med mig, vi fnissar tillsammans åt Hubert och tycker att det är lite läskigt med den döda katten i Turbo och Skräcknatten av Sindt.

13.15: Jag går över torget till affären och köper lite lunch, passar på att läsa lite ur Zone One av Colson då jag är ensam i lunchrummet. Lite Zombies till maten är aldrig fel.

14.00: Har en timme i informationsdisken, ställer några killar i kö på Zlatanboken och ringer upp förskolan Nasse som ville ha lite tips på arabiska barnböcker.

15.00: Går in på kontoret, dricker kaffe, svarar på mail och skickar mail. Skriver ut lite papper inför morgondagen och avslutar dagen med att ringa lite samtal. Gör också ett försök på att rensa undan lite ljudböcker där det fattas cd-skivor.

16.40: Säger hej då och knallar hemåt.

/karl

Med militärisk disciplin bland boktravarna

Årets första bekännelse: jag är dålig på att ta mig tid att läsa böcker.

Det är egentligen märkligt eftersom jag tycker väldigt mycket om att läsa, det är bara det att allt det där andra kommer emellan. Inte ens nödvändiga saker som disken och tvätten utan, ni vet: läsa bloggar, titta på SVT Play, spela tevespel,  pilla med telefonen. Att ”kolla upp något” på Internet som tre timmar senare utmynnar i att man till exempel gjort en ny spellista i Spotify men inte blivit så mycket klokare på det där man skulle kolla upp.

På nyårsfesten jag var på för att fira in 2012 utbrast värden vid tolvslaget: ”Man ska bara lova att göra självbejakande saker. Mitt löfte är att dricka dyr och god champagne oftare.”

Inspirerad av honom förkunnar jag nu att mitt nyårslöfte i år är att läsa en timme om dagen.

Det låter så himla länge tänker jag när jag skriver det nu, men det fungerar hittills riktigt bra. En timme är egentligen väldigt kort tid. Jag får gå och lägga mig lite tidigare. Inte kolla facebook eller mejlen varje kvart. Inte läsa min RSS-feed elva gånger på en kväll. Helt enkelt styra upp mitt läsande på samma sätt som man styr upp resten av sin tid, resten av sitt liv. Läsa medan pastavattnet kokar eller medan jag väntar på bussen. Bara det blir den där timmen varje dag är jag nöjd.  

Men kan man njuta av läsningen då, undrar kanske någon. Ja, det är klart! På samma sätt som en god middag är en god middag oavsett om den planerats noggrant eller hände spontant. Eller på samma sätt som det där träningspasset varken blir roligare eller tråkigare för att det stått inskrivet i min almanacka sedan en tid tillbaka.

Många författare menar ju att inspiration är en dålig myt och att det som gäller är att disciplinera sig till att skriva på bestämda tider. Jag tror definitivt de har rätt.  I det alltmer splittrade flödet av intryck gäller det åtminstone för mig att nagivera sig framåt med militärisk disciplin och struktur. Jag vill ju läsa. Alltså måste jag ta till en metod som verkligen får mig att läsa. Nu är jag min egen general och varje gång jag tänker att nej, men om man skulle ta och se efter om någon skrivit något kul på Twitter så tittar jag på bokhögen på nattduksbordet/min växande boksamling i iPaden och svarar mig själv att nej, det ska vi bestämt inte göra. Nu ska vi läsa.

”Yes, ma’am. Ready and able, ma’am.”

/Åsa

Crossover-litteratur

Sonya Hartnett har skrivit många minnesvärda och lite udda böcker. Jag minns med rysning hennes senaste bok som heter Torsdagsbarn. Den handlar om den unge Tin som är besatt av att gräva och göra tunnlar i underjorden. Han struntar i alla sociala kontakter. Hans brorsa Harper skriver ner det som händer. Tin framstår med tiden mer som ett djur än som en människa. Detta är en ytters fascinerande bok som utspelas på 30-talet i Australien.

Termen Crossover-litteratur används idag allt oftare. Det är böcker som passar många olika åldrar. Sonya Hartnetts böcker är lysande exempel på detta. Jag minns hur böckerna om Harry Potter gavs ut både med en både barn- och en vuxenframsida. Böckerna är egentligen skrivna för barn men när vuxna visade intresse för böckerna så anpassade sig förlaget efter den situationen.

Idag finns det en tendens att bilderböcker inte bara skrivs för förskolebarn. Det senaste exemplet är den ytterst vackra William Morris bok som är skriven av Benjamin Lacombe. Den handlar om den nioårige William som skickas till en internatskola. Han känner sig mycket ensam men trivs bra i skolans trädgård där han inspireras till eget skapande. Det här är en av mina absoluta favoriter bland det senaste årets utgivning av bilderböcker. William Morris levde under 1800-talet. Han ses ofta som den moderna formgivningens och konsthantverkets fader. Hans patos för skönhet är vida berömt

Crossover-litteratur är ingen ny företeelse. Många av de gamla klassikerna är skrivna för en målgrupp men lästa av flera. Ett exempel är Montgomerys Anne på Grönkulla som var tänkt till en vuxenpublik när den kom ut i början av seklet i England. Det svenska förlaget gav dock boken ett ungdomligt omslag och så var succén ett faktum.

Ett öga rött av Jonas Hassen Khemiri är en vuxenbok som många ungdomar läser och Boktjuven av Markus Zusak gavs ut som ungdomsbok men har lockat en långt större publik.

Om jag slutar där jag börjar skulle jag vilja framhålla Sonya Hartnetts Fjäril som är en insiktsfull men också obarmhärtig utvecklingsroman om fjortonåriga Plum. Hon plågas under sin pubertet och precis som larvens utveckling mot puppa och fjäril måste hon gå igenom olika faser för att utvecklas och kunna gå vidare. 

Dag Hedberg

Att leva i nuet

För några veckor sedan läste jag en tidningsartikel som handlade om att nutidens människor har så svårt att leva i nuet. Man vill alltid ligga steget före och tänka på det som ska komma istället för att engagera sig i det som pågår.

Så här dagen efter Annandagen tänker jag på hur fort det gick. Vi planerar och pysslar, bakar och städar, men under själva juldagarna, hinner vi njuta då? Eller är det nästa helg vi har i åtanke? VLT hade någon av dagarna före jul en artikel om hur vi skulle planera nyårshelgen. Men snälla, vi kan väl låta julen hinna komma först innan vi planerar nästa steg.

Och förresten så är julen inte alls slut än, den varar åtminstone till tjugondag Knut. Jag har en stark känsla av att allt numera planeras så tidigt så möjligt för att man ska vara ute i god tid, i god för att, vadå? Inte är det väl vilan och nedvarvningen man menar?

När jag var barn så var nyår en del av julhelgen, man åt julmat och fortsatte med julkalasen. Visst kunde vi fira in tolvslaget, men inte med skaldjur och fyrverkerier, i alla fall inte i den bruksort där jag växte upp på 50-och 60-talet. Hur det är där nuförtiden kan jag bara ana. Tidens anda sprider sig fort.

Ofta tycker jag själv att den senare delen av julen är den bästa. När alla måsten är överstökade och jag äntligen kan slå mig ner vid granen och läsa den där boken som jag haft liggande på nattduksbordet men ännu inte hunnit med. Att sitta där i hyacintdoften och koppla av och försöka känna att jag lever här och nu.

Anngerd

Varför läser jag den här boken?

Ja vad är det egentligen som gör att jag väljer de böcker som jag gör? Vad är det jag går på?  Just nu läser jag Färden genom mangroven av Maryse Condé och det är nog den bok som jag har valt av den mest ovanliga anledningen, men innan jag förklarar det ska jag försöka lista det som oftast påverkar mig:

Författaren – att jag har läst något av den förut, att jag helt enkelt följer allt som den personen skriver eller att jag har hört om författaren någonstans och känner en nyfikenhet för vad personen skriver.

Titeln – jag har hört den nämnas och blir sugen på att läsa boken.

Omslaget och baksidestexten – jag faller för omslaget, kanske för att det påminner om någon tidigare bok som jag har tyckt om eller baksidestexten verkar intressant. Här vill jag lämna ett varningens ord, baksidestexten kan vara felaktig eller rentav berätta för mycket. Av bitter erfarenhet har jag lärt mig att helst lämna den oläst. Kanske är det bättre att läsa lite inne i själva boken i stället och då mer i början förstås.

Någon, en låntagare ofta, släpper med en smäll ner en bok på disken och säger: Detta var en riktigt bra bok!, sen går de utan att förklara något mer, klart jag blir intresserad. Har just nu John Stones fall av Iain Pears hemma efter ett sådant släpp. Lite jobbigt bara att den är så hiskeligt tjock. Men vadå, jag älskar ju tjocka böcker, när de är bra :-)

Så varför Condés bok? Den är inte omtalad nu, den är ful och ingen har sagt att den är läsvärd. Jo, jag såg den paranta damen i en intervju på Babel angående hennes nya bok Tills vattnet stiger. Förundrad sitter jag och lyssnar på hennes västindiska engelska med fransk brytning och trots att det är översatt får jag inte ihop vad hon säger. Jag kan inte koppla den översatta texten till de ord hon uttalar och försöker jag att bara läsa översättningen är hennes meningar så långa och vindlande att jag på slutet inte alls minns vad frågan gällde. Helt fascinerande! och ändå pratar hon så lugnt och nästan majestätiskt. Daniel Sjölin som intervjuar sitter alldeles tyst en stund efter varje fråga och jag undrar hur mycket han förstår. Kanske ingenting han heller, eftersom han inte ställer en enda följdfråga vad jag kan se. Det blir som ett magiskt möte utan att något möte egentligen sker, fast bägge två så gärna vill. Förundrad beslutar jag mig alltså för att läsa något av henne och det blev just Färden genom mangroven, för den fanns inne på hyllan.

Och jag tycker mycket om den!

Karin H

Läsa bör man…

annars dör man.  Spelar det någon roll vad man läser och vem bestämmer vad som är Ok?

Jag har en sedan en lång tid tillbaka en viss läsapati. Jag orkar bara inte läsa en hel bok och dessutom skriva något vad jag tycker om den. När man jobbar på ett bibliotek finns det från min egen sida ett krav på mej själv att jag ska kunna tipsa våra besökare om bra böcker .  Oftast är det våra stammisar som vill ha tips och jag tycker det är fantastiskt roligt att tipsa men nu har jag haft näst intill läskoma ett tag och då börjar bra böcker att tipsa om ta slut.

Jag har försökt att tipsa om ungdomsböcker men det är svårt för det finns en tanke om att är man vuxen läsare så är det vuxenböcker man ska läsa. Vilket jag tycker är oerhört trist för ungdomsböcker ger läsaren en insyn i hur det kan vara att var ung idag. Personligen tycker jag att det kan vara ett sätt att på relativt enkelt sätt få reda på lite om sånt jag inte möter annars, alltså gränsöverskridande hemma i soffan i stället för att behöva jobba med ungdomar eller att sätta mej ner på fiket och ställa frågor. Jag kan tänka mej hur reaktionen skulle bli :-)

Nu ska jag låta bli att enbart klaga, jag har verkligen försökt att läsa utan krav men det ingår liksom i jobbet att läsa och tipsa. Ungdomsböcker är ett sätta att komma över läskoman. Ett annat sätt är att läsa bokbloggare för att få kolla på vad andra tycker men det blir svårare att sälja in något jag själv inte har läst. Jag tar hem böcker som bokbloggare har tipsat om och hemma bredvid sängen ligger nu ett antal böcker som är både vuxenböcker och ungdomsböcker. Den här julen ska jag ha långledigt = mycket lästid. Hoppas jag kommer igenom alla böckerna för de är värda min tid om jag prioriterar dom. Läser jag dom så kommer du att se det på våra boktipsar sidor eller i ett möta med mej personligen här på bibblan.

Jag önskar alla läsare av den här bloggen en riktigt God Jul och Gott Nytt läsår.

/Maria V

Nu är den borta!

Jag har funderat på en rad olika sätt att möblera hemma och då har mycket tankekraft gått åt till att ordna i bokhyllan. Senast jag skrev om min bokhylla så hade jag infört ett hårt system där jag förvisade icke önskade böcker till vinden. Det slutade med att bokhyllan blev sprängfylld och det drösade böcker över hela lägenheten. Bara stressigt och inte speciellt mysigt.

Nu har jag flyttat till en mindre lägenhet och har då djärvt slagit om helt. Nu har jag inte en enda bokhylla framme! Bort med böckerna! Personligen så tycker jag att det är ganska så skönt att slippa se boksamlingar när jag är hemma, de har också en tendens att bli stökiga ganska så snabbt.

Nu har jag en tygkasse i garderoben där jag lägger de böcker som jag har läst klart, när den är full så släpar jag ner den i källaren och flyttar över böckerna i noga uppmärkta flyttkartonger. De enda böckerna jag har i min lägenhet är de böckerna jag har i min att-läsa-hög!

Än så länge verkar det gå bra, det är lite knöligt att leta rätt på böcker i källaren, likväl gäller det att hålla ordning på sin läshög så att den inte blir enorm!

Hem och tukta era bokhyllor!

/karl

 

Kassen på vinden

Det var likadant i många år. När tiden närmade sig jul så plockades kassen fram.  Böckerna var kalla och luktade vind.  Det var viktigt att ingen bok saknades. Vi tittade noga tillsammans, jodå allt var med. Vi bredde ut alla böckerna i soffan på hallen på övervåningen och funderade på vilken vi skulle välja först.

Skulle vi ta:

Pettson  får julbesök?  Den sista sidan i den boken är helt underbar. Pettson och Findus sitter och tar det lugnt och lyssnar på radion, en sådan fridfull jul!

 Eller skulle vi ge oss på  Mogensen: Marias julklapp? Den rara berättelsen om den tjuvaktiga skatan.

 En stor favorit var också De Paola: God Jul, Strega, som särskilt min ena dotter var väldigt förtjust i. En italiensk bergsby är ingen dum inramings till en julsaga.

Astrid Lindgrens Jul i stallet och Jul i Bullerbyn var förstås ett måste.  Det måste ha varit underbart när pepparkaksoset spred sig över Bullerbyn tre dagar före jul.

Viktig var också Pappa Panovs stora dag. Där finns julens budskap så fint inlagt. Vem var det som kom på besök?

Sist måste jag nämna Alf Pröysens Byn som glömde att det var jul. Vi påminns ständigt om julen och glömmer  inte bort den så lätt, men nog glömmer vi gärna bort varför den firas.. 

Jag skulle kunna räkna upp så många fler, kassen var väldigt innehållsrik.  Men nuförtiden ligger kassen kvar på vinden. Ingen har frågat efter den på flera år. Men jag hoppas att den kommer till användning någon gång i framtiden. Tills dess får böckerna vila i ro.

 Anngerd