Åka skidor eller mysa med en bra bok i soffan?

Snön ligger vit på marken och julen närmar sig. Säkert är många stressade över allt som ska fixas innan jul. Men när julstöket lagt sig vad gör vi då? Nu verkar vi få en vit jul, vilket vi inte är bortskämda med men är det många som väljer utomhusaktiviteter när det är långledigt? 

Tillhör du dem som gillar att åka skidor, skridskor eller pulka? Eller tycker du det är bättre att titta på snön genom fönstret? Kanske dricka varm glögg och läsa en bra bok.  

När solen skiner och snön gnistrar vill jag gärna ut, i alla fall korta stunder om det är kallt. Men jag väljer också gärna att mysa i soffan med en bra bok. Man kan väl göra både och. Vad gör du helst? 

Camilla

Yta och innehåll

Har du tänkt på att ”förpackningen” spelar en inte oväsentlig roll för en bok?

Visst, det är berättelsen, texten som är viktigast, men även utanverket gör sitt till.

Om man redan har bestämt sig för att läsa en viss bok så gör man förstås det, oavsett hur den ser ut. Men även då finns det ibland valmöjligheter: På biblioteket har vi ofta flera olika utgåvor av exempelvis klassikerna, och då kan man välja en gammal upplaga på kvalitetsfullt papper i vinrött biblioteksband utan omslagsbild, en nyare – lätt förkortad – med illustrationer och lite större text, eller en ny och fräsch pocketbok med pytteliten text.

Om man inte vet riktigt vad man vill läsa, så spelar utseendet större roll.

Vad är det som får en besökare på biblioteket, i bokhandeln eller på antikvariatet att välja just den bok det blir? Det skulle jag vilja veta mer om.

Själv upptäckte jag författaren Anna Gavalda tack vare omslaget på boken Jag önskar att någon väntade på mig någonstans. En så gullig hund kunde jag inte motstå! Och jag blev inte besviken, tvärt om.

Likadant var det med Barbery: Igelkottens elegans, vars omslagsbild jag också föll för (trots avsaknaden av gulligt djur).

Ibland blir man i stället besviken och tycker att innehållet inte lever upp till den lockande bilden. Så var det för mig med Joan Harris bok Choklad. Jag läste den första upplagan som kom ut på svenska, med en gammaldags skopa full med frestande praliner utanpå. Jag tyckte boken var direkt dålig och funderade på att inte läsa ut den. Sedan blev den filmatiserad och kom i ny upplaga, nu med foto från filmen. Filmen är för övrigt bättre än boken, om ni frågar mig, och det är ganska ovanligt.

Böcker som blir film brukar komma i nya upplagor med just filmomslag. Och om det är en liten, liten kärlekshistoria i utkanten av berättelsen, så nog är det kärleksparet som brukar pryda nyutgåvan. Jag brukar tycka bättre om originalen. (Snö faller på cederträden, Den engelske patienten, Grabben i graven bredvid etc.).

Hur tycker du att en tilltalande bok ska se ut? Har du något bra exempel eller kanske skräckexempel på en bok där ytan och innehållet passar extra bra ihop eller inte passar alls?

Anna

Låt mig få möta dig en stund

Så står han där
Aningen vilsen, sökande med blicken
Glänser
Vänder, ett kvarts varv
- jag har några böcker…
Sus, andetag, leende, närmande
- vill du återlämna dem? Jag kan hjälpa dig här.
Pip, bordsyteskrap, framdunkande hög
- så, nu är det tomt på ditt konto J
Tystnad, tick. tack. Långsam vändning bort och tillbaka
Förvirring, väntan
- böcker… som man kan lyssna på. Har ni det?
Utandning! leende, spinnande, benen långa i språng
- här finns ljudböcker för vuxna, många! fyra hyllor. Vill du ha någon särskild?
…
- jag har läst en deckare…
…
…
- ja, det finns flera deckare jag kan rekommendera. Vill du läsa dem i ordning?
- ja, den här. Vilken är den första?
- vi ska se. Du kanske sen vill läsa fler… jag gör en lista, en lista med titlarna i
kronologisk ordning. Du får den sen. Jag ser hur de tryckta böckerna har getts ut:
Anna jansson/ff Hc a/ob inte storstil* inte lättläst*
Knatter, klick, print
…
…
Tankearbete, stilla andning
- jag reser mycket…
- att lyssna när man reser är inte så dumt! Jag lyssnar själv mycket på böcker när jag
gör saker som att promenera, rensa ogräs i trädgården, stryka… Det är avkopplande och
trivsamt.
…
- finns det på engelska?
- javisst, fast på huvudbiblioteket, vi kan beställa därifrån. Det tar 1-2 dagar och det
kostar inget. Dessa finns:
Lc/mt he*/hy
Lista, scrolla, bekanta titlar? Bra författare? Upp och ner, ner och upp
- hm…
…
- är det någon du vill ha?
- ta någon
- men vilken…?
- jag är helt i dina händer.
Andas, titta, scrolla, upp och ner, ner och upp, andas, tänka, sluta andas
…
…
- jag tycker om den här författaren, jag tycker om hans sätt att skriva
- ja
- eller…
-ta den!
Klicka, beställa, personnummer, andas, andas!
- den är här om en dag eller två
- mm
…
Blickar, leenden.
Varma kinder, klappande hjärta.
Vänder ett halvt varv, försvinner bort…

Hc.03
/Karin

Det som återstår år att överleva

Herta Müller, årets nobelpristagare i litteratur som just nu gästar Stockholm har hållit sitt tal. Det finns att läsa i sin helhet i SvD idag, DN bjuder på en förkortat version.

Varför ska vi läsa Herta Müller då? Varför valde Akademien just henne? Var det för att hon var okänd och seriöst ”tillkrånglad”? Är de författare som föräras priset enbart något för en liten skara av inbördes beundrare av varandras kunskaper i ett ”smalt” ämne? NEJ.

Herta Müller arbetade i Rumänien med att översätta teknisk beskrivningar och manualer. Hon såg fram emot att får göra detta ”till sin död”. Hennes situation var tryggad tills hon en dag plötsligt inte längre var välkommen. Någon annan satt på hennes stol och hon hänvisades ut till trapphuset. Skälet var att hon avböjt en begäran om att spionera på sin omgivning, att bli angivare åt systemet. ”Vi kommer att dränka dig i floden”. ”Om jag skriver under det där , kan jag inte leva med mig längre, då måste jag göra det själv. Det är bättre att ni gör det.”

Herta Müller skriver att i en diktatur förgiftas människorna långsamt tills de blir så emotionellt avtrubbade och skrupelfria att de utan svårigheter kan gå över lik. De rent utav njuter av att plåga och gottar sig i andras olycka. Det känns ofta lättare att uthärda sin egen misär om alla andra drabbas av samma öde.

Liknande tendenser uppstår i alla ”hårda” system, med hjärntvätt och utfrysning med hjälp av absurda metoder och behandlingar för att t ex få den man vill att göra som systemet önskar, eller som metod för att hämnas för att sätta ”skräck” i folk. Systemen finns i öst och väst, är mer eller mindre synliga, kan förekomma i en nation eller på en enstaka arbetsplats.

Genom att beskriva sina egna erfarenheter från Rumänien ger Herta Müller en inblick i mänsklig grymhet. Det är ett sätt att stå stark  gentemot ondskan genom att förklara den, att ha överseende med den mänskliga svagsinthet som ondgörarna, medlöparna och plågoandarna i systemets tjänst själva är offer för.

I efterhand har hon förstått varför hennes mamma, när hon blev hämtad av polisen och inspärrad på en polisstation i ensamhet en hel dag, satte igång med att städa det smutsiga och ingrodda kontoret från golv till tak med sin egen näsduk vätt av tårar. Det var inte bara ett sätt att fördriva tiden utan en handling som satte sig över systemet i värdighet. Hon lär förresten ha varit glad för att hon i farten fick med sig en stor herrnäsduk :-) Det gäller att vara hård men med sinnet i behåll.

/Annika

(Tänk om all världens forskning ett tag kunde inrikta sig på att analysera ondska, vad som gör att somliga går över gränsen men inte andra, och alla krafter gemensamt riktades mot att motverka ondska på och elakhet på alla plan, till syvende och sist hamnar man på individuell och personlig nivå, tänk vad mycket av världens stora problem som skulle vara lösta. Ack ja.)

Racet mot den 24 december, lucka för lucka

Nu börjar det igen! Racet mot den 24 december, julafton. Affärerna fylls av galna shoppare som alltmer desperat letar efter den perfekta julklappen. Och alla webbplatser, TV- och radiokanaler med aktning vill ha sin egen adventskalender för nedräkningen till julefriden, lucka för lucka. Klassikern är alltid julkalendern i svt. Den sänds varje dag från 1 december fram till julafton den 24 december. MEN 1977 års julkalender Fem myror är fler än fyra elefanter sändes faktiskt från den 27 november, eftersom den hade 28 luckor, en för varje bokstav. Den är min ”all times” favorit, fast jag bara var 4 år när den sändes första gången. Julkalendrarna har avlöst varandra och blivit en tradition som jag bara måste se varje år.  Stjärnhuset var SVT:s julkalender 1981. Det året var jag 8 år och kunde bara inte slita mig ifrån TV:n. Jag minns särskilt en kväll när jag missade programmet, och eftersom detta var på stenåldern innan VHS och svt play mm så hade jag ingen möjlighet att se avsnittet i efterhand. Jag frågade min kusin om vilket stjärntecken som man klistrat på kalendern den kvällen och ve o fasa! Han sa fel till mig! Jag ägnade många timmar till att försöka gnugga bort och rätta till det som blivit fel….

Andra favoriter är:

Julpussar och stjärnsmällar, 1986

Håll huvet kallt , 1994

LasseMajas Detektivbyrå, 2006

Allrams höjdarpaket, 2004

 Superhjältejul är årets kalender och den verkar bli lovande.

Det blir helt enkelt mer jul i år igen,

Cajsa Broström

Årets bästa inläsare av ljudböcker!

Skådespelaren Thomas Bolme har utsetts till årets taltrast, den mest uppskattade inläsaren av ljudböcker.

Priset delas ut av ljudboksförlaget Bonnier Audio och vinnaren har röstats fram av Bonniers Lyssnarklubbs medlemmar.

Tomas Bolme har läst in över 100 böcker, både för barn och vuxna, t.ex Tintin, Agata Christie till nyutkomna  Peter Robinson, Mörkrets alla färger.

Det är bara att gratulera och kanske hålla med.

Min absoluta favorit är Reine Brynolfsson, han har läst in böcker som t.ex. Stieg Larssons Millennium-serie. Den är utgiven på Norstedts Audio men det verkar som han även läst in böcker för Bonniers Audio. Det verkar som många inläsare arbetar för flera förlag och då blir ju priset mer värt (om många arbetat på Bonnier så de är med i tävlingen).

För mig är inläsaren väldigt viktig. Är inläsaren riktigt bra kan nästan en dålig bok bli bra och tvärt om. Oftast föredrar jag skådespelare framför att författaren läser sin bok själv.  Ett undantag är John Ajvide Lindqvist, en suverän författare och berättare.

Vilken är din favorit?

Charlotta

Hungerspelen – hemsk och fantastisk framtidsskildring!

Känner du dig sugen på en nyskriven dystopi? En dyster framtidsskildring så här till jul? Då har jag ett bra tips! För ibland är det skönt att läsa en berättelse som liksom river tag i en.

I förra veckan avslutade jag andra delen i Suzanne Collins trilogi Hungerspelen, Fatta eld, och har ännu inte hämtat mig! Efter den första delen, som kort och gott heter Hungerspelen, var jag rikigt tagen och det var med viss tvekan jag började läsa fortsättningen. Jag mår nämligen fysiskt dåligt av de här böckerna; drömmer mardrömmar om hur jag springer för livet, slåss med allsköns fiender och tvingas hålla mig väl med personer som jag vet kommer kunna sticka kniven i mig så snart jag vänder ryggen till. Obehagligt? Ja! Och samtidigt är de så fantastiskt bra att jag inte kan slita mig!

Böckerna utspelar sig i ett framtida Nordamerika. Makten och rikedomen är koncentrerad till huvudstaden och resten av landet är indelat i olika distrikt som specialiserat sig på vissa varor och tjänster, och som försörjer de styrande i huvudstaden med ett överflöd av lyx och delikatesser. Människorna ute i distrikten är hårt hållna och varje försök till protest slås ned utan urskiljning. Som en återkommande maktdemonstration, och som en påminnelse om att det inte lönar sig med uppror, arrangeras varje år de så kallade Hungerspelen – ett slags dokusåpa som direktsänds i hela riket, dygnet runt. Alla distrikt skickar två ungdomar som lottas ut under högtidliga former, och vinnaren belönas med ära och rikedom. I första delen får vi följa Katniss, en tjej i fjortonårsåldern, som deltar i Hungerspelen efter att ha ersatt sin lillasyster som var den som egentligen lottades fram. Hungerspelens regler är enkla: deltagarna stängs in på en sluten tävlingsarenan och den sista som överlever utropas till segrare. För att öka dina chanser att vinna uppmanas du som deltagare att skaffa dig sponsorer; genom att vara snygg, rolig eller på andra sätt charma tevepubliken, kan du vinna deras gunst och på så sätt öka dina chanser att överleva.

Det är en dyster och cynisk värld som Collins beskriver. Samtidigt, som sig bör i en dystopi av god kvalitet, är det en värld inte helt olik vår egen. Det är bara det att vissa företeelser är dragna till sin spets. Behållningen av att läsa böckerna är inte främst adrenalinkickarna som uppstår av våldet och den gastkramande spänningen – det ligger betydligt mer innehåll mellan raderna. Hur blir man som människa i en värld där man hela tiden måste kämpa för sin överlevnad? Vad gör det med ens moral, ens känslor och ens förmåga att anpassa sig?Det obehagligaste i böckerna tycker jag är hur deltagarna i Hungerspelen tvingas hålla masken och låtsas vara förtjusta i de vidriga spelregler som satts upp – allt för att inte förvärra situationen för sig själv och sina nära och kära. Det blir på något vis en bild av det yttersta förtrycket – det räcker inte att du fogar dig, du måste glädjas åt det också. 

Här ska jag kanske tillägga att böckerna i Hungerspelstriologin faktiskt klassas som ungdomsböcker. Suzanne Collins tar ansvar för sina läsare och förmodligen är det därför jag alls står ut med att läsa böckerna. För mitt i allt det cyniska finns det ett hopp. Och en fråga som jag uppfattar som en uppmaning; vilka spelregler bör man följa och när är det dags att ifrågasätta dem?

 Nu väntar jag med bävan på sista delen. Jag hoppas att den kommer snart! Jag hoppas att den dröjer riktigt länge.

/Elin

Apropå framtidens bibliotek och pappersbokens vara eller inte vara…

…och efter att ha läst utropet ”ut med pappersboken”,

http://www.bokensframtid.se/2009/10/den-langa-posten-om-bibliotekens-framtid/

känner jag mig manad att skriva ett försvarstal för Boken. Att bibliotekens framtid bara skulle handla om att ställa om till den digitaliserade världen, att folk om några år inte kommer att läsa/låna fysiska böcker tycker jag känns som en framtidsdystopi, som jag inte tror stämmer.

E-böcker och läsplattor är ju ett utmärkt komplement till boken, men kommer aldrig att kunna ersätta den. Om man tror det hör man kanske till den skara som aldrig har haft någon större skönlitterär upplevelse. Hur många finurliga tekniska finesser en läsplatta än erbjuder, kommer den ändå aldrig att kunna mäta sig med Boken, om man gillar att läsa skönlitteratur, eller, för den delen, bläddra i en vacker faktabok.

Läsning handlar nämligen inte bara om råtext. Det handlar inte om att läsa så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt. Det handlar inte alltid om information eller aktuell fakta. Det handlar inte heller om tekniska finesser, som att göra sökningar eller markera text. Att läsa skönlitterära texter handlar om helt andra saker – jag skulle vilja påstå om det nästan precis motsatta: det handlar om att släppa tagit lite, att varva ner, att komma till ro, att låta sig ta sig tid att känna.
Det handlar om texten som ett flöde, en helhet som ryms mellan den Boks pärmar som man just läser.
Det handlar också om en djupare förståelse av en text, ja, varför inte kalla det meditativt läsande.
Det handlar om att hålla en Bok i handen, att få vända blad efter blad, stanna upp ibland, och begrunda det skrivna.
Det handlar om att vilja läsa om just den Boken, eller kanske läsa något särskilt avsnitt igen.
Det handlar om att vilja äga en Bok, att kunna ställa den i sin bokhylla, och kanske rekommendera den för en vän.
Det handlar om Bokens själ!
Det handlar om att få sätta sig till rätta i sin läsfåtölj, eller krypa ner i sängen efter en stressig dag med en Bok.
Det handlar faktiskt inte om att lägga sig där med sin läsplatta och låta sig uppslukas (av dess tekniska finesser möjligen?). Men får man inte nog av dator- & tv-skärmar under dygnets övriga vakna timmar?
Kanske är det just därför som pappersboken (bland mycket annat naturligtvis, t ex e-böcker & snabb uppkoppling) är bibliotekens framtid?
Det hoppas jag. Vad tror du?

/Carin S

Barnombudet bloggar!

Jag gillar Sara Holm Stålhand. Hon har i många år jobbat som barnombud i Västerås och konsekvent stått på barnens sida i en värld där barnen har svårt att få sin röst hörd. Sara har under dessa år varit deras stöd och megafon utåt. Ett tydligt barnperspektiv i barnkonventionens anda har varit henne ledstjärna.

Efter att ha jobbat i många år i kommunen har nu Sara startat en egen blogg som snart har varit igång en månad. Jag vill bara uppmuntra alla vuxna som på något sätt kommer i kontakt med barn att läsa den. Annars är bloggen skriven så att den skall passa både barn och vuxna. Här finns plats för debatt och reflektioner, krönikor och lite lättsammare material. Vissa fredagar blir det ”Fredagsmys” . Då träffar Sara intressanta personer som svarar på fyra viktiga frågor. Den första gästen var Mikael Reuter.

Bloggen är ett fantastiskt bra om man vill säga något direkt. Man skriver det man har på hjärtat och bara en stund senare kan alla ta del av det. Sara har mycket att säga. Det behövs!

Dag

Vad är egentligen grejen med bokcirklar?

Jag har själv aldrig varit med i en bokcirkel, men alltid tyckt att det verkar trevligt och mysigt. Man sitter ett gäng (gärna på hösten) hemma hos någon. Alla dricker stora koppar te och har en bok framför sig som alla har läst och nu ivrigt väntar på att få diskutera. Eller? Så ser i alla fall min bild av en trevlig bokcirkel ut. Nyligen fick jag en inbjudan av en vän att vara med i en. Jag tackade glatt ja och såg fram emot första träffen. Men sedan kom den oundvikliga frågan upp: vilken bok skulle läsas? Och det är nu som jag börjar känna mig smått obekväm med det här med bokcirklar. Ska plötsligt någon annan bestämma vilken bok jag ska läsa? Jag som har ett noggrant uttänkt ”kösystem” bland mina böcker på mitt nattduksbord. Ska en bok som jag inte alls är nyfiken på hamna först i kön och alltså bli en bok jag måste läsa. Hur roligt känns det? Men när jag funderar vidare så kommer jag fram till att det kanske är det här som är själva grejen. Att man ska hitta fram till böcker som man aldrig hade hittat annars – vidga sina vyer som det heter. Och kanske är boken inte alls det viktiga utan samtalet efteråt vid tekopparna? Och hur många är det egentligen som verkligen har läst den där boken som alla ska ha läst? I serien om svenska hollywoodfruar som nyligen gick på teve så hade de en bokcirkel där det inte verkade vara någon som hade läst boken, något som märktes efter ett tag när flera erkände detta. Det verkade i och för sig inte göra något, då det där verkade som att det var umgänget som var det viktiga. 

Så vad säger ni som har erfarenhet av bokcirklar? Vad är egentligen grejen?

/Linda